1/30 - Lea

Jag heter Lea. Jag sitter sitter i min lägenhet. Mitt på golvet.

Det är mörkt ute men jag ser stadens ljus genom fönstret. Det skiftar från blått till till lila och alla färger där emellan.

Fan, det är aldrig tyst i den här staden.

Jag reser mig, kroppen känns stark, trött. Alltid stark, alltid trött. Kunde jag inte haft talang för något annat än dans. Ekonomi, tänk att kunna gömma sig bakom ett skrivbord.

Ok, in i duschen, enda platsen i den här lägenheten där jag trivs. Skönt att få skölja bort svett och den konstiga teaterdoften som alltid sätter sig i håret.

FITTA! …Varför slår jag ALLTID tån på väg in i duschen. Alltid samma tanke, Alex som skrattar åt mig när det händer. Alex, lägenheten är så tom utan dig…

Dumma tankar. Jag har inte tid att deppa nu. Måste ut. Ut och leta.

Tur jag älskar att duscha kallt, det enda det här stället har att erbjuda. Redan piggare, vatten ger mig samma känsla som koffein.

Fördelen med en kal lägenhet är att man lätt hittar saker. På samma kläder som igår. De gör jobbet.

Alltid samma sugande känsla i magen när jag plockar upp väskan och ser bilderna på henne. Var är du? Varför försvann du?

Ok, allt är med. Nerför trappan och ut genom dörren. Värmen slår mot mig. 30 grader och klockan är fem på morgonen. De första andetagen är alltid värst, torrt och strävt. Men det är nu jag har chans att hitta henne.

Jag heter Lea, för två veckor försvann min syster Cleo i staden som alltid är varm och har fler människor än någon annan före den.