7/30 - Kaffe

Klockan som sitter fäst i dörren till det lilla kafét är egentligen onödig. Lokalen är så liten att det är omöjligt att missa gäster som kommer igår. Ändå så uppskattar han det välkomnade ljudet. Det är inte mycket plats bakom disken. Han har vant sig. Så länge han kan servera det bästa kaffet till varje kund är han nöjd.

Klockan ljuder. Ett välbekant ljud, men ändå annorlunda. Alla andra tycker säkert att den alltid låter likadant. Han kan svära på att hon får den att låta gladare.

Och visst står hon där. Det askblonda håret i en knut på huvudet och med leendet som kan lysa upp vilket rum som helst. Idag, idag ska jag, hinner han tänka innan hon är framme vid disken.

Hej. Hur har din dag varit, frågar hon

Knappt börjat, svarar han. Genast irriterad över sin tafatthet.

Så klart, svarar hon med ett leende. En kaffe med mjölk, tack.

Inget socker?

Nääe, inte idag. Man måste våga prova något nytt, säger hon och ser nästan nervös ut.

Han lägger som vanligt hela sin själ i koppen med kaffe.

Den varma vätskan fyller pappmuggen och trär vant värmeskyddet över den.

Tack! , säger hon och ger honom en alldeles ny sedel. Hon ser ut som att hon väntar på något mer. Han ger henne växeln. Hon vänder sig om och går mot dörren.

Du, du glömde kvittot, säger han. Hon gör en gest att slänga kvittot.

Samtdigt som dörrklockan ringer tänker båda, Imorgon, imorgon skall jag fråga vad du heter.